2012 - en kort tillbakablick
03/01/13 16:42
2012 - en kort tillbakablick
Årskrönika – det är ett ord som är laddat av förväntan och vanligtvis innehåller en hel del visdomsord, så jag skriver ingen årskrönika Det blir istället några rader som kort sammanfattar delar mitt verksamhetsår men även i viss mån vad jag och Leo har gjort under 2012.
Under sommaren fick jag erbjudandet att börja som avtalsinstruktör på Helsingborg Brukshundklubb. En klubb med anor, grundad 1942 och med aktiva medlemmar som besitter en gedigen kunskap om hund och hundträning. Brukshundklubben är så mycket mer än hundträning, det är också kamratskap och gemenskap med likasinnade. Jag har fått ett fantastiskt bemötande av er aktiva medlemmar som välkomnat mig och tagit upp mig i klubbens gemenskap, ett stort tack till er alla.
Det har blivit en del kurser under året, totalt 52 stycken på Brukshundklubbarna i Svalöv, Landskrona och från och med juni månad även i Helsingborg. Kurserna har omfattat allt från valp och allmänlydnad till bruks- och tävlingslydnad. Jag har även hållit en del specialkurser för att kunna fokusera på inlärning och problemlösning inom specifika områden i såväl vardags- som tävlingslydnad. Det är som alltid roligt och utvecklande att vara instruktör och coach, och det är alla ni hundägare tillsammans med era hundar som utvecklar mig.
Det är alltid trevligt att få chansen att prova på något nytt och i mitt fall har det varit Rallylydnad. Rallylydnad, det ”tokiga” namnet på en ny trevlig gren inom hundsporten har jag och Leo nosat lite försiktigt på för några år sedan. Under hösten fick jag erbjudandet att utbilda mig till SBK Instruktör – Rally. Det blev 10 intensiva veckor för både mig och Leo där jag allt som oftast fastnade både i ritandet av banor och i banbyggandets ädla konst. Leo fick problem att lösa som var av mer jordnära karaktär. Han som är en brukshund vet sedan tidigare att föraren har två sidor, framsidan och vänstersidan, men när man ska blir fullfjädrad rallyhund så tillkommer två sidor till att hålla reda på, högersidan och baksidan - och allt hos samma förare. Emellanåt så kände jag hur han allvarligt tvivlade på mitt förstånd men klok som han är så har han som vanligt överseende med mig och lärde sig även dessa nymodigheter.
Mål för 2013 – självklart har jag mål för året, det har säkert du också och jag hoppas att våra vägar möts när vi ska träna för att nå dem!
Årskrönika – det är ett ord som är laddat av förväntan och vanligtvis innehåller en hel del visdomsord, så jag skriver ingen årskrönika Det blir istället några rader som kort sammanfattar delar mitt verksamhetsår men även i viss mån vad jag och Leo har gjort under 2012.
Under sommaren fick jag erbjudandet att börja som avtalsinstruktör på Helsingborg Brukshundklubb. En klubb med anor, grundad 1942 och med aktiva medlemmar som besitter en gedigen kunskap om hund och hundträning. Brukshundklubben är så mycket mer än hundträning, det är också kamratskap och gemenskap med likasinnade. Jag har fått ett fantastiskt bemötande av er aktiva medlemmar som välkomnat mig och tagit upp mig i klubbens gemenskap, ett stort tack till er alla.
Det har blivit en del kurser under året, totalt 52 stycken på Brukshundklubbarna i Svalöv, Landskrona och från och med juni månad även i Helsingborg. Kurserna har omfattat allt från valp och allmänlydnad till bruks- och tävlingslydnad. Jag har även hållit en del specialkurser för att kunna fokusera på inlärning och problemlösning inom specifika områden i såväl vardags- som tävlingslydnad. Det är som alltid roligt och utvecklande att vara instruktör och coach, och det är alla ni hundägare tillsammans med era hundar som utvecklar mig.
Det är alltid trevligt att få chansen att prova på något nytt och i mitt fall har det varit Rallylydnad. Rallylydnad, det ”tokiga” namnet på en ny trevlig gren inom hundsporten har jag och Leo nosat lite försiktigt på för några år sedan. Under hösten fick jag erbjudandet att utbilda mig till SBK Instruktör – Rally. Det blev 10 intensiva veckor för både mig och Leo där jag allt som oftast fastnade både i ritandet av banor och i banbyggandets ädla konst. Leo fick problem att lösa som var av mer jordnära karaktär. Han som är en brukshund vet sedan tidigare att föraren har två sidor, framsidan och vänstersidan, men när man ska blir fullfjädrad rallyhund så tillkommer två sidor till att hålla reda på, högersidan och baksidan - och allt hos samma förare. Emellanåt så kände jag hur han allvarligt tvivlade på mitt förstånd men klok som han är så har han som vanligt överseende med mig och lärde sig även dessa nymodigheter.
Mål för 2013 – självklart har jag mål för året, det har säkert du också och jag hoppas att våra vägar möts när vi ska träna för att nå dem!
Gränser - Behöver du sätta dom för din hund ?
07/04/12 21:13
Gränser
Behöver du kunna sätta dem för din hund?
Ja, det tror jag, hundar har lätt för att lära sig och upprepar beteenden som lönar sig. Alla beteenden vill du kanske inte ha: jaga katter, stjäla mat ur händerna på barn, jaga bilar och cyklar etc. Andra beteenden vill du däremot att hunden ska upprepa varje gång du ger ett kommando ex hit, ligg, vänta etc.
För att kunna ge din hund frihet behöver du lära din hund vad du vill att den ska göra och lära din hund att avbryta ett beteende du inte vill ha. Enkelt eller hur?
Nej det är oftast inte enkelt, i alla fall inte om det är något som hunden verkligen vill göra. OM man lyssnar på någon eller läser något som är skrivet av de som enbart förespråkar ”nonchalera fel och beröm rätt” så brukar jag undra vilka hundar de har erfarenhet av. Allt går så smidigt, med lite förstärkning av det rätta beteendet och ett nonchalerande av det som är oönskat och så vips så slutar hunden göra det man inte önskar. Men problemet är att alla hundar inte väljer korv istället för katt, i alla fall inte frivilligt och då krävs det en viss aktiv påverkan från hundägarens sida.
När du läser något som ska vara så enkelt men inte är det när du provar själv så är det inte fel på varken dig eller din hund. Så om du tvivlar på din egen förmåga eller din hunds förstånd, sluta med det, det är inte så enkelt att bryta alla beteenden som det låter.
Jag som lever tillsammans med ett 7,2 kg svart skäggigt kraftpaket med stor integritet och enorm vilja, jag vet att det inte är enkelt, det är jättesvårt!
Otto är en helt underbar hund, en Dvärgschnauzer, och jag älskar honom men han vet vad han vill och när han likt Alfons Åberg ” ska bara…” så håller jag på att bli tokig på honom.
Det är den relationen som många, många hundägare lever i tillsammans med sina hundar och där de ständigt hamnar i situationer som inte är så enkla att hantera. Om det dessutom är en liten hund man äger så möts man ofta av omvärldens oförståelse, en liten hund kan väl inte vara så svår, eller? Att en Riesenschnauzer eller Schäfer kräver en hel del av sina förare är det få som tvivlar på men att alla dessa små hundar som är mycket större på insidan än på utsidan ofta är en rejäl utmaning för sina ägare är det inte alla som förstår. Det är tyvärr även så att många anser att en liten hund inte behöver vara lydig.
Här kommer några förslag från mig, och jag tänker inte påstå att det är enkelt men ju mer du tränar desto bättre går det. Börja med se på dig själv, vet inte du hur du vill ha det och hur du påverkar din hund så är det svårt att lyckas.
- Var tydlig mot din hund – stämmer ditt kroppsspråk överens med din röst och visar du hunden att du menar vad du själv säger. Kan du inte övertyga dig själv kan du inte övertyga hunden.
- Fastna inte i negativa tankar kring det som är fel, fokusera på det du vill att hunden ska göra och försök lära den det istället för att låsa dina egna tankar och din träning för mycket vid det som inte fungerar.
- Bestäm dig för vad du vill att hunden ska göra, att veta vad du vill att den inte ska göra är bara halva jobbet och räcker inte till för att få lydig och följsam hund – som kan få frihet tillsammans med dig.
När det gäller att bryta ett oönskat beteende hos hunden så finns det många råd att ge. Jag försöker alltid med träning som inte är fysisk mot hunden, hos många hundar väcker det en ökad lust att testa sin förare något som ingen vinner på. Förbudsträning lär hunden att avbryta ett felaktigt beteende men för att få en lydig hund är det viktigt att du lägger merparten av din träning på att lära din hund vad du vill att den ska göra.
Några praktiska råd som jag tycker fungerar bra på de flesta hundar, undantag finns såklart alltid. Kom ihåg att hundar är lättlärda och samarbetsvilliga djur som vill vara sin ägare till lags. Men de är också egoister som gör det som lönar sig.
- För att kunna träna sin hund måste man kunna nå den - ett oacceptabelt beteende måste först avbrytas för att hunden ska vara mottaglig för att kunna tränas till att göra det du vill att den ska göra.
- Var i vägen, blockera vägen för hunden, ”äg” marken och det hunden vill ha tillträde till. Visa att du menar allt din kropp utstrålar men håll dig lugn, är du irriterad och förbannad så kan du få många hundar att gärna ta sig an den nya utmaningen istället, hundägaren som är i vägen.
- Vatten är ett mycket bra sätt att bryta en hund på, mängder med vatten att ösa över hunden krävs för vissa hundar ska dämpa sig och vara kommunicerbara.
- Träna hunden med mindre svåra utmaningar så den känner igen ditt beteende när det verkligen gäller något som kan vara svårt att hantera.
- Använd hjälpmedel som koppel och långlina för att fysiskt kunna förhindra att hunden lyckas med det den vill, ex jaga katt.
- När du har avbrutit din hund så kan du växla över till att visa hunden vad den ska göra som är rätt och självklart belönar du ett rätt utfört beteende.
Rätt tränat skapar förbudsträningen inte en hund som är rädd för att ta initiativ utan en hund som avbryter det som är fel och därefter aktivt söker sin förare för en ny (och rätt) uppgift. Ett ”nej” får därför inte avsluta utan måste alltid följas upp med det du vill att hunden ska göra, då ger du din hund en chans att vara duktig.
Träna flitigt och kom ihåg att ha roligt, det förbjudna är bara en liten del av din hunds liv, den allra mesta tiden som hundägare kan du att ägna åt att ha roligt tillsammans med din hund.
Behöver du kunna sätta dem för din hund?
Ja, det tror jag, hundar har lätt för att lära sig och upprepar beteenden som lönar sig. Alla beteenden vill du kanske inte ha: jaga katter, stjäla mat ur händerna på barn, jaga bilar och cyklar etc. Andra beteenden vill du däremot att hunden ska upprepa varje gång du ger ett kommando ex hit, ligg, vänta etc.
För att kunna ge din hund frihet behöver du lära din hund vad du vill att den ska göra och lära din hund att avbryta ett beteende du inte vill ha. Enkelt eller hur?
Nej det är oftast inte enkelt, i alla fall inte om det är något som hunden verkligen vill göra. OM man lyssnar på någon eller läser något som är skrivet av de som enbart förespråkar ”nonchalera fel och beröm rätt” så brukar jag undra vilka hundar de har erfarenhet av. Allt går så smidigt, med lite förstärkning av det rätta beteendet och ett nonchalerande av det som är oönskat och så vips så slutar hunden göra det man inte önskar. Men problemet är att alla hundar inte väljer korv istället för katt, i alla fall inte frivilligt och då krävs det en viss aktiv påverkan från hundägarens sida.
När du läser något som ska vara så enkelt men inte är det när du provar själv så är det inte fel på varken dig eller din hund. Så om du tvivlar på din egen förmåga eller din hunds förstånd, sluta med det, det är inte så enkelt att bryta alla beteenden som det låter.
Jag som lever tillsammans med ett 7,2 kg svart skäggigt kraftpaket med stor integritet och enorm vilja, jag vet att det inte är enkelt, det är jättesvårt!
Otto är en helt underbar hund, en Dvärgschnauzer, och jag älskar honom men han vet vad han vill och när han likt Alfons Åberg ” ska bara…” så håller jag på att bli tokig på honom.
Det är den relationen som många, många hundägare lever i tillsammans med sina hundar och där de ständigt hamnar i situationer som inte är så enkla att hantera. Om det dessutom är en liten hund man äger så möts man ofta av omvärldens oförståelse, en liten hund kan väl inte vara så svår, eller? Att en Riesenschnauzer eller Schäfer kräver en hel del av sina förare är det få som tvivlar på men att alla dessa små hundar som är mycket större på insidan än på utsidan ofta är en rejäl utmaning för sina ägare är det inte alla som förstår. Det är tyvärr även så att många anser att en liten hund inte behöver vara lydig.
Här kommer några förslag från mig, och jag tänker inte påstå att det är enkelt men ju mer du tränar desto bättre går det. Börja med se på dig själv, vet inte du hur du vill ha det och hur du påverkar din hund så är det svårt att lyckas.
- Var tydlig mot din hund – stämmer ditt kroppsspråk överens med din röst och visar du hunden att du menar vad du själv säger. Kan du inte övertyga dig själv kan du inte övertyga hunden.
- Fastna inte i negativa tankar kring det som är fel, fokusera på det du vill att hunden ska göra och försök lära den det istället för att låsa dina egna tankar och din träning för mycket vid det som inte fungerar.
- Bestäm dig för vad du vill att hunden ska göra, att veta vad du vill att den inte ska göra är bara halva jobbet och räcker inte till för att få lydig och följsam hund – som kan få frihet tillsammans med dig.
När det gäller att bryta ett oönskat beteende hos hunden så finns det många råd att ge. Jag försöker alltid med träning som inte är fysisk mot hunden, hos många hundar väcker det en ökad lust att testa sin förare något som ingen vinner på. Förbudsträning lär hunden att avbryta ett felaktigt beteende men för att få en lydig hund är det viktigt att du lägger merparten av din träning på att lära din hund vad du vill att den ska göra.
Några praktiska råd som jag tycker fungerar bra på de flesta hundar, undantag finns såklart alltid. Kom ihåg att hundar är lättlärda och samarbetsvilliga djur som vill vara sin ägare till lags. Men de är också egoister som gör det som lönar sig.
- För att kunna träna sin hund måste man kunna nå den - ett oacceptabelt beteende måste först avbrytas för att hunden ska vara mottaglig för att kunna tränas till att göra det du vill att den ska göra.
- Var i vägen, blockera vägen för hunden, ”äg” marken och det hunden vill ha tillträde till. Visa att du menar allt din kropp utstrålar men håll dig lugn, är du irriterad och förbannad så kan du få många hundar att gärna ta sig an den nya utmaningen istället, hundägaren som är i vägen.
- Vatten är ett mycket bra sätt att bryta en hund på, mängder med vatten att ösa över hunden krävs för vissa hundar ska dämpa sig och vara kommunicerbara.
- Träna hunden med mindre svåra utmaningar så den känner igen ditt beteende när det verkligen gäller något som kan vara svårt att hantera.
- Använd hjälpmedel som koppel och långlina för att fysiskt kunna förhindra att hunden lyckas med det den vill, ex jaga katt.
- När du har avbrutit din hund så kan du växla över till att visa hunden vad den ska göra som är rätt och självklart belönar du ett rätt utfört beteende.
Rätt tränat skapar förbudsträningen inte en hund som är rädd för att ta initiativ utan en hund som avbryter det som är fel och därefter aktivt söker sin förare för en ny (och rätt) uppgift. Ett ”nej” får därför inte avsluta utan måste alltid följas upp med det du vill att hunden ska göra, då ger du din hund en chans att vara duktig.
Träna flitigt och kom ihåg att ha roligt, det förbjudna är bara en liten del av din hunds liv, den allra mesta tiden som hundägare kan du att ägna åt att ha roligt tillsammans med din hund.
Ledarskap
04/03/12 19:57
Ledarskap – är det definitionen på en smart relation?
Du som vill ha kontroll på din hund kan fortsätta läsa, jag tillhör absolut inte någon intresseförening som praktiserar ”fri från uppfostran”, tyvärr ett modernt och ofta förekommande alternativ. MEN det finns nog inget begrepp inom hundvärlden som kan ge en nybliven hundägare så dåligt självförtroende som ledarskap, och då ska vi inte tala om ifall man får kommenterat att man brister i sitt ledarskap. Det är det ofta laddade begreppet ledarskap och vad det för med sig för hundägaren och därmed tyvärr också för hunden jag fokuserar på här, jag ifrågasätter inte behovet av att hunden ska fungera på det sätt som ägaren önskar.
Hur mycket hjälp har du av det universella rådet ”du måste stärka ditt ledarskap” det råd du får allt som oftast när din hund inte uppför sig som du vill. Inget alls, det som hjälper dig är att på ett prestigelöst sätt lära dig hur du ska träna din hund och att lära den att göra rätt.
För vems skull behöver du ”stärka ledarskapet” - din egen, hundens, eller ”hundexperten” som gärna delar med sig av allt sitt kunnande. De flesta vill ha en lydig hund som de kan sätta gränser för, gränser som innebär att de kan ge sin hund frihet. Friheten ska grundas i en relation som innebär ömsesidig respekt och förtroende. För när du stängt dörren om din duktiga granne eller hittat off-knappen till din TV så är det trots allt du och din hund som ska leva tillsammans.
När du har lyssnat på alla goda råd och ”måsten” du vill lyssna på - följ din magkänsla och gör det som känns rätt för dig och din hund.
Några praktiska exempel där du klassiskt ska kunna befästa ditt ledarskap:
Ytterdörren är ett av dem, där kan du befästa ditt ledarskap genom att alltid gå först. Hundar är smarta och har lätt att lära sig, speciellt i enkla tydliga situationer som är lika varenda gång, som hur man passerar ytterdörren. Sitt – titta på människan - jag får gå ut, enkelt eller hur. Ren inlärning! Har det med ledarskap att göra?
Ja, det vet varken du eller jag, det vet bara hunden, men spelar det någon roll om du går först för att du är ledare över din hund eller om hunden väluppfostrat väntar för att du har lärt den det. Det viktiga är ju att du får situationen att fungera.
För i ärlighetens namn, hur många känner du inte som har en hund som sitter och väntar vid ytterdörren och där ägaren ändå inte upplever att det finns kontroll i andra situationer.
Ett annat är en situation där ”alla” hundägare hamnar förr eller senare, att man behöver kunna ta ifrån sin hund ett ben, ett grisöra, matskålen, något farligt den hittat etc., etc.
Det finns flera olika sätt att hantera uppfostran/inlärning för att kunna hantera hunden och föremål/mat på, jag väljer att diskutera kring två av sätten.
Alternativ 1:
En ledare ska alltid kunna ta saker från sin hund, det bara är så och det måste hunden lära sig. Var tydlig och bestämd, tveka inte utan ta ifrån hunden det den har. Vill hunden inte släppa frivilligt så säger du till på skarpen, om hunden ifrågasätter din rätt som ledare genom att morra eller om den inte släpper så tar du fysiskt tag i hunden och lägger den på rygg. Du får vara beredd på att den typen av hund är lite mer på sin vakt nästa gång och att den kommer att ifrågasätta dig ännu mer nästa gång, då tar du i hårdare. Det är här problemet kan börja, en del hundar har så stort resursförsvar att de är beredda att slåss ganska rejält om sina saker och om du börjar ta den striden med hunden måste du fullfölja den oavsett hur ont du får. Om du inte klarar av det, om hunden svarar dig, om du blir rädd och biten – då behöver du stärka ditt ledarskap ytterligare, eller....
Alternativ 2:
Hundar kan få tag i saker som man som ägare behöver kunna ta ifrån dem så därför är det viktigt att träna på det innan en sådan situation uppstår. Planera och lägg upp dina övningar smart dvs så att din hund ser dig som en resurs inte som en konkurrent. Steg 1 sitt vid matskålen, och istället för att få matskålen så får hunden en köttbulle först, steg 2, hunden väntar på matskålen och du lägger i köttbullen innan du sätter ner skålen, steg 3 samtidigt som du sätter ner skålen lägger du i köttbullen, steg 4 när hunden äter så visar du din köttbulle så hunden lyfter sitt huvud och tar köttbullen istället, steg 5 du lägger i köttbullen medan hunden äter. Hunden ska ha bilden av att när du närmar dig skålen så är det för att tillföra något positivt inte för att konkurrera om maten. Du måste vid denna träning, som vid all annan träning vara lugn och trygg när du hanterar din hund. Hur lång tid det tar att lära hunden beror på din egen hundvana och vilken hund det är.
Nu har du läst så långt att du säkert förstår att för mig är det självklart att praktisera den alternativ 2, den smarta relationen. Jag vill ha en fungerande vardag. Det där med etiketten ledarskap är inte så intressant för mig, det viktiga är att jag kan hantera min hund i alla situationer jag behöver och för att åstadkomma det så tränar jag. Det jag däremot har ett stort behov av är att ha ett fungerande nej/stoppkommando som bryter hunden i alla situationer men det återkommer jag till en annan gång.
Jag vill att min hund ska känna trygghet och tillit, och vända sig till mig för samarbete, det är viktigt för mig. Och ju mer vi tränar desto mer ökar detta vilket är ytterligare ett incitament för mig att träna mer.
Träna mer är något vi alla kan göra, vilket också innebär att vi har möjligheter att förbättra det vi vill, även i de vardagssituationer som klassiskt brukar sorteras in under ledarskapsdiskussionen. Brister vi där, i de situationerna och vi får höra att vi är dåliga ledare för våra hundar så ger det oss lätt en känsla av att inte vi inte duger som hundägare. Försöker vi istället att fokusera på att aktivt träna på det som inte fungerar så kan vi se möjligheter istället för hinder. Kom igång och träna och fokusera på möjligheterna istället för på problemen, och kom ihåg, ju mer du tränar …………. ☺
Du som vill ha kontroll på din hund kan fortsätta läsa, jag tillhör absolut inte någon intresseförening som praktiserar ”fri från uppfostran”, tyvärr ett modernt och ofta förekommande alternativ. MEN det finns nog inget begrepp inom hundvärlden som kan ge en nybliven hundägare så dåligt självförtroende som ledarskap, och då ska vi inte tala om ifall man får kommenterat att man brister i sitt ledarskap. Det är det ofta laddade begreppet ledarskap och vad det för med sig för hundägaren och därmed tyvärr också för hunden jag fokuserar på här, jag ifrågasätter inte behovet av att hunden ska fungera på det sätt som ägaren önskar.
Hur mycket hjälp har du av det universella rådet ”du måste stärka ditt ledarskap” det råd du får allt som oftast när din hund inte uppför sig som du vill. Inget alls, det som hjälper dig är att på ett prestigelöst sätt lära dig hur du ska träna din hund och att lära den att göra rätt.
För vems skull behöver du ”stärka ledarskapet” - din egen, hundens, eller ”hundexperten” som gärna delar med sig av allt sitt kunnande. De flesta vill ha en lydig hund som de kan sätta gränser för, gränser som innebär att de kan ge sin hund frihet. Friheten ska grundas i en relation som innebär ömsesidig respekt och förtroende. För när du stängt dörren om din duktiga granne eller hittat off-knappen till din TV så är det trots allt du och din hund som ska leva tillsammans.
När du har lyssnat på alla goda råd och ”måsten” du vill lyssna på - följ din magkänsla och gör det som känns rätt för dig och din hund.
Några praktiska exempel där du klassiskt ska kunna befästa ditt ledarskap:
Ytterdörren är ett av dem, där kan du befästa ditt ledarskap genom att alltid gå först. Hundar är smarta och har lätt att lära sig, speciellt i enkla tydliga situationer som är lika varenda gång, som hur man passerar ytterdörren. Sitt – titta på människan - jag får gå ut, enkelt eller hur. Ren inlärning! Har det med ledarskap att göra?
Ja, det vet varken du eller jag, det vet bara hunden, men spelar det någon roll om du går först för att du är ledare över din hund eller om hunden väluppfostrat väntar för att du har lärt den det. Det viktiga är ju att du får situationen att fungera.
För i ärlighetens namn, hur många känner du inte som har en hund som sitter och väntar vid ytterdörren och där ägaren ändå inte upplever att det finns kontroll i andra situationer.
Ett annat är en situation där ”alla” hundägare hamnar förr eller senare, att man behöver kunna ta ifrån sin hund ett ben, ett grisöra, matskålen, något farligt den hittat etc., etc.
Det finns flera olika sätt att hantera uppfostran/inlärning för att kunna hantera hunden och föremål/mat på, jag väljer att diskutera kring två av sätten.
Alternativ 1:
En ledare ska alltid kunna ta saker från sin hund, det bara är så och det måste hunden lära sig. Var tydlig och bestämd, tveka inte utan ta ifrån hunden det den har. Vill hunden inte släppa frivilligt så säger du till på skarpen, om hunden ifrågasätter din rätt som ledare genom att morra eller om den inte släpper så tar du fysiskt tag i hunden och lägger den på rygg. Du får vara beredd på att den typen av hund är lite mer på sin vakt nästa gång och att den kommer att ifrågasätta dig ännu mer nästa gång, då tar du i hårdare. Det är här problemet kan börja, en del hundar har så stort resursförsvar att de är beredda att slåss ganska rejält om sina saker och om du börjar ta den striden med hunden måste du fullfölja den oavsett hur ont du får. Om du inte klarar av det, om hunden svarar dig, om du blir rädd och biten – då behöver du stärka ditt ledarskap ytterligare, eller....
Alternativ 2:
Hundar kan få tag i saker som man som ägare behöver kunna ta ifrån dem så därför är det viktigt att träna på det innan en sådan situation uppstår. Planera och lägg upp dina övningar smart dvs så att din hund ser dig som en resurs inte som en konkurrent. Steg 1 sitt vid matskålen, och istället för att få matskålen så får hunden en köttbulle först, steg 2, hunden väntar på matskålen och du lägger i köttbullen innan du sätter ner skålen, steg 3 samtidigt som du sätter ner skålen lägger du i köttbullen, steg 4 när hunden äter så visar du din köttbulle så hunden lyfter sitt huvud och tar köttbullen istället, steg 5 du lägger i köttbullen medan hunden äter. Hunden ska ha bilden av att när du närmar dig skålen så är det för att tillföra något positivt inte för att konkurrera om maten. Du måste vid denna träning, som vid all annan träning vara lugn och trygg när du hanterar din hund. Hur lång tid det tar att lära hunden beror på din egen hundvana och vilken hund det är.
Nu har du läst så långt att du säkert förstår att för mig är det självklart att praktisera den alternativ 2, den smarta relationen. Jag vill ha en fungerande vardag. Det där med etiketten ledarskap är inte så intressant för mig, det viktiga är att jag kan hantera min hund i alla situationer jag behöver och för att åstadkomma det så tränar jag. Det jag däremot har ett stort behov av är att ha ett fungerande nej/stoppkommando som bryter hunden i alla situationer men det återkommer jag till en annan gång.
Jag vill att min hund ska känna trygghet och tillit, och vända sig till mig för samarbete, det är viktigt för mig. Och ju mer vi tränar desto mer ökar detta vilket är ytterligare ett incitament för mig att träna mer.
Träna mer är något vi alla kan göra, vilket också innebär att vi har möjligheter att förbättra det vi vill, även i de vardagssituationer som klassiskt brukar sorteras in under ledarskapsdiskussionen. Brister vi där, i de situationerna och vi får höra att vi är dåliga ledare för våra hundar så ger det oss lätt en känsla av att inte vi inte duger som hundägare. Försöker vi istället att fokusera på att aktivt träna på det som inte fungerar så kan vi se möjligheter istället för hinder. Kom igång och träna och fokusera på möjligheterna istället för på problemen, och kom ihåg, ju mer du tränar …………. ☺
Motivation
25/02/12 17:26
Första blogginlägget och här jag följer ett gott råd från en vän: Skriv det du känner för. Min blogg kommer att bli just så, tankar och funderingar kring livet tillsammans med hund, träning, träningskamrater, kort sagt det som inspirerar mig och håller mig och mitt hundliv igång.
Det som ger mig motivation och inspiration i min träning är främst mina träningskamrater. Den kamrat som verkligen gav mig en liten lycko-kick häromdagen är en ny liten fyrbent träningskamrat, Atari en 11 veckor gammal hoffetik. Hon är tillsammans med husse Björn är ett nytt härligt team som det bara lyser om, ni vet nästan så där som det lyser om de som är nyförälskade. Atari har en härlig attityd till livet: frimodig, nyfiken, kampglad och med en stor portion självförtroende tar hon sig an och löser sina valpuppgifter. Jodå, husse är också duktig ☺ men det är ju svårt att konkurrera med en valp när det gäller uppmärksamhet.
Hur har du det förresten i relationen med din fyrbente träningskamrat?
Den allra första lyckokänslan med en valp är det lätt att glömma, men så värdefull att försöka återskapa, framförallt när det kör ihop sig, för det gör det förr eller senare.
Unghundsåldern ni vet, när de är störst, bäst och vackrast. Jag fick ändra mina träningsplaner otaliga gånger när Leo var unghund och lämna den roliga träningen för att istället uppfostra. Jag kom till appellplanen för att ha roligt tillsammans med min hund. Han kom dit full av förväntan på arbete, men fokus kunde svänga från viljan att samarbeta med matte till att istället lägga full kraft på att vakta matte eller sina och mattes saker. Känslan av att ”det är bara plats för mig och min matte här” var periodvis ganska stor, och jobbig för oss båda. Jag får erkänna att träningsmotivationen inte var precis på topp hos mig under den perioden. Men är det något en slyngel behöver så är det ju mycket träning så det var bara att bita ihop och kämpa på.
Ibland är det lätt att låsa sig i konflikter med sin hund och glömma den där viktiga känslan av samhörighet som måste genomsyra träningen. Gör då något helt annat med din hund än vad du tänkt dig, du kommer bara att förlora på att se din hund som en sparringpartner som du ska vinna över på vägen mot ditt mål.
Numera är Leo och jag är ett team - vi tränar tillsammans och vi har väldigt roligt ihop när vi gör det, vilket självklart är en förutsättning för oss båda för att vi ska vara motiverade.
Trots detta, att träna tillsammans med en härlig hund, så går det inte alltid så bra som jag tänkt mig, träningsmålen jag satt upp når jag inte alltid, både under och efter ett träningstillfälle kan jag grubbla lite för mycket – och jag är väl medveten om hur jobbig jag är då, men då har jag mina träningskamrater som peppar och stöttar mig. Tack!
Det som ger mig motivation och inspiration i min träning är främst mina träningskamrater. Den kamrat som verkligen gav mig en liten lycko-kick häromdagen är en ny liten fyrbent träningskamrat, Atari en 11 veckor gammal hoffetik. Hon är tillsammans med husse Björn är ett nytt härligt team som det bara lyser om, ni vet nästan så där som det lyser om de som är nyförälskade. Atari har en härlig attityd till livet: frimodig, nyfiken, kampglad och med en stor portion självförtroende tar hon sig an och löser sina valpuppgifter. Jodå, husse är också duktig ☺ men det är ju svårt att konkurrera med en valp när det gäller uppmärksamhet.
Hur har du det förresten i relationen med din fyrbente träningskamrat?
Den allra första lyckokänslan med en valp är det lätt att glömma, men så värdefull att försöka återskapa, framförallt när det kör ihop sig, för det gör det förr eller senare.
Unghundsåldern ni vet, när de är störst, bäst och vackrast. Jag fick ändra mina träningsplaner otaliga gånger när Leo var unghund och lämna den roliga träningen för att istället uppfostra. Jag kom till appellplanen för att ha roligt tillsammans med min hund. Han kom dit full av förväntan på arbete, men fokus kunde svänga från viljan att samarbeta med matte till att istället lägga full kraft på att vakta matte eller sina och mattes saker. Känslan av att ”det är bara plats för mig och min matte här” var periodvis ganska stor, och jobbig för oss båda. Jag får erkänna att träningsmotivationen inte var precis på topp hos mig under den perioden. Men är det något en slyngel behöver så är det ju mycket träning så det var bara att bita ihop och kämpa på.
Ibland är det lätt att låsa sig i konflikter med sin hund och glömma den där viktiga känslan av samhörighet som måste genomsyra träningen. Gör då något helt annat med din hund än vad du tänkt dig, du kommer bara att förlora på att se din hund som en sparringpartner som du ska vinna över på vägen mot ditt mål.
Numera är Leo och jag är ett team - vi tränar tillsammans och vi har väldigt roligt ihop när vi gör det, vilket självklart är en förutsättning för oss båda för att vi ska vara motiverade.
Trots detta, att träna tillsammans med en härlig hund, så går det inte alltid så bra som jag tänkt mig, träningsmålen jag satt upp når jag inte alltid, både under och efter ett träningstillfälle kan jag grubbla lite för mycket – och jag är väl medveten om hur jobbig jag är då, men då har jag mina träningskamrater som peppar och stöttar mig. Tack!